Kalixbondska

Fler fiskar

nätting – nejonöga

röfeiskan – ädelfisk

röura – ruda

seimp – simpa

se´p – stäm

snårdjärs – snorgärs

åpar – abborre

Fiskar

bällingan – fiskyngel

djeed – gädda

eirn – id

hårnbällingan – spigg

låka – lake

lö(g)a – löja, siklöja

rikolaxn – lax som lekt

Mer om is

stöpe – isstöpning vid ex bryggor eller pollare

swåeis´n – svag is

swålleis´n – svallis

söyppeis´n, he rek söyppa – porös våris som flyter medströms i stycken och flak

tallrikseis´n – små runda isflak vid isläggning

tjile, tjäile – iskil som bro över strömfåra eller vak, tillverkad av isflak

tjärneis´n – kärnis minst 10-15 cm och farbar för pimpelfiskare, fordon

verleka – små områden med svag is

Ännu mer om is

slabredda – ihopfrusen issörja mot öppet vatten

spilloeis´n – is i upplösning, stående stavar som ”klirrar”

spånbädda – spånbädd på isen för att bevara isväg längre tid

stampra´ta – ihopblåst och packad iskant

stjeilja – första isen, tunn som cellofan

stopaeis´n – frusen is och snösörja

stopagråbben – vattengropar i ”stopaisen”

Mer om is

lannkållan – isflak som blivit kvar på stränderna om våren

lota, he lota – isen bryter upp

läk, he läk – isen lägger sig, fryser till

oanieis´n – is bildad ovanpå annan is

röuk, he röuk – dimma över vatten innan isläggning

sanke – svag is som sjunkit, översnöats och frusit igen

skråweis´n – ojämn, skrovlig tidvis översköljd och åter tillfrusen

Orden är hämtade ur ordlistorna Åoḻleist opa Kölismåḻe och I åoḻleist

ḻ uttalas som tjockt L, (g) uttalas med eller utan g beroende på hemvist

Eis – is

bråtteis´n –  uppbruten iskant

bå(g)eneis´n – is som bågnat, böjts av sprickbildning eller belastning

dröfrå – öppet vatten mellan iskant och strand

eisbḻåsen – gasbubblor under isen (metangas)

flöeis´n – flödvatten som frusit till is

fålle, lanfålle – isråk med nivåskillnad

jake – tunn is 1-2 mm

jåka, he jåka – det börjar frysa till

ḻ uttalas som tjockt L

Kja´att – katt

Kjatgåbb – hankatt, kattgubbe

La´p – lamm

Le´kjatt – hermelin, vessla

Lekjattmöus – småvessla

Rävahö´n – rävhona, rävtik

Si´ ḻ – säl

Schåḻa -säl

Skåramöus – näbbmus

Wå´n – sork

Djiora – djuren

Bio, bjur – bäver

Bjärn – björn

Bḻåkåḻv – nyfödd kalv

Bäss – bagge

Djet – get

Ekåor – ekorre

Fress – hankatt

Gräsböuk – gödkalv

Gålt – galt

Håra – hare

Mer om bagarstugan

Bökokunin – bagerskor

Bökoda – bakdag, gjordes i regel som arbetsbyte

Bökodjiiḻ – fest efter avslutat bak med exempelvis tunnbrödsblöta

Bökoven – bakved, inte granved som var olämplig (sprakar, gnistrar)

Djimane – valvet i öppna spisen

Håratassn – hartass som användes som borste

Kwåstn – kvasten av tallris/enris som blöttes för sopning av gräddhällen

Köro – en raka för att ordna med elden, glöden

Möurskåoḻa – murvalvet, fronten över bakugnen

Slättkjaveḻn – stor slät kavel

Späora – liten bakspade

Tjirogjaddn -tjärved, tallved av torrakor eller stubbar

Tjälinga – utrymmet bakom muren

Töyndre – tändved av tjärstickor

Veingen – fågelvinge som används som borste

Ini bökostu(g)o

Bökospjöḻk/gräddspjöḻk – mindre avlång bakspade för gräddningen

Fiḻa – stor, rund bakspade

Håḻken – degtråg av äldre modell, urholkad ur trädstam

Kjaväḻn – stor kavel med urfrästa rundgående skåror, för utkavling

Kröuskjaväḻn – kruskavel med grova piggar

Kökopeicken – kakpicken, peickekjaväḻn – pickkavel

Miḻseikten – mjölsikten

Naggen – en bunt fjädrar av tjidorstöyle – tjäderstjärtfjädrar

Naggkjaväḻn – liten kruskavel

Röulnagga – rullnaggen, tre rullar med piggar i en ram med handtag